kontantlösa halleluja tanter

Samtal i taxin mellan Färdtjänstkund(F) och Jag(J):
F: -Jag har hör att i Norge ska dom tvinga folk att sluta använda kontanter.
J: -Ja vi rör oss mot det kontantlösa samhället
F: -Är du kristen?
J: - ehh Ja
F: - Varför tvekar du?
J: - Hmm Vet inte konstig fråga bara
F: - Har jag inte med det att göra?
J: - Jo nog får du fråga det men det kom lite plötsligt
F: -Är du pingstvän?
J: - Ja eller uppväxt i rörelsen
F: - Då har du det inte rätt med Gud
J: - Så kan du inte säga det där var elakt sagt
F: - Ja men om du är pingstvän ska ditt svar vara halleluja jag är frälst
J: - Så kan du inte säga du dömer mig utan att känner mig, det är jätte dumt

Jag bar upp henne påsar sen så möter jag henne på vägen ner i trappan. Hon räcker fram handen som för att skaka hand sedan håller hon min hand och säger -Jesus Kristus tala till den här pojken.

Det värsta med denna upplevelse är att hon trodde hon var radikal och Kristuslik. Jag var nära på säga att det var hennes fel att jag inte hade det rätt med Gud. För är det någonting jag tycker att kyrkan har misslyckats med så är det att leda mig. Var är alla mentorer? Alla dom äldre som gått före som man kan få hjälp och råd från?

Var och lyssnade på Tomas Sjödin för en vecka sedan och han tog upp detta med Halleluja sidan. Alltså att dom kristna har korsat floden och står på halleluja sidan av livet. Det är där man är fri från oro och bekymmer. Men för mig har det aldrig varit så. Det kristna livet är inte bra för att man slipper oro och bekymmer, det kristna livet är ju rätt. Jag tror ju på Gud som sanningen inte som ett glädjepiller. Hade inte jag kommit i kontakt med den delen av pingströrelsen som Tomas Sjödin och Sven Lidman tillhör så hade jag nog aldrig överlevt rörelsen.

pingstmobben har talat

Jag har läst om Torbjörn Sedin i Dagen. Det dom skriver om där är inte värt att kallas församlingstukt. Det är utfrysning och mobbning. Församlingstukt ska inte ske utan förklaring. Man ska veta vad som händer och varför. Men det är på detta sätt man har behandlat pastorer i Pingströrelsen som inte håller sig till den outalade läran. Detta är nackdelen med att inte ha ett centralorgan som bestämmer vilka som är värdiga att vara pastorer.

Förut var det lättare att ordna rättning i ledet. Det finns en historia om när man beslutade att inte låta Stanley Sjöberg annonsera i Dagen. Detta var för att Stanley ansågs farlig med sitt budskap. Då använde Stanley sin kontakter och annonserade sitt namn spegelvänt. Men det är inte alla pastorer som har sådana kontakter eller sån uppfinningrikedom som Stanley. Joel Halldorf har skrivit en uppsats om en som inte hade det:

Algot Niklassons hade ingen föreståndarposition, och inte heller rika kontakter
inom pingströrelsen. Han auktoritet baserade sig i huvudsak på karisma, men denna var å andra sidan i hans fall exceptionell. Som talare fångade han sina åhörare, som helbrägdagörare utförde han stora under och som profet förmedlade han budskap direkt från Gud. Dessutom fick han Lewi Pethrus oreserverade stöd, samt stor uppmärksamhet i Dagen, Evangelii Härold, och även övrig press. Men Niklasson saknade ett eget nätverk av kontakter och relationer till inflytelserika ledare inom pingströrelsen. När kritiken började komma falnade ljuset och utan den karismatiska auktoriteten fanns lite att bygga på. Karismatisk auktoritet tillvitas en person av andra, men inom nätverket av pastorer och föreståndare fanns hösten 1951 snarare en skepsis än en beundran gentemot Niklasson.
Vintern 1951 var de båda väckelseledarnas auktoritet och möjlighet till inflytande inom pingströrelsen minimalt. Som isolerade saknade de kontakter så väl som tillgång till informationsorgan, samtidigt som de genom denna stigmatisering också var berövade karismatisk auktoritet.

Lewi Pethrus hade sitt sätt att ordna rättning i leden. Mycket skedde i skymundan. Möten bakom stängda dörrar där man förklarat för pastorer hur det ligger till. Spioner på möten som ser till att Pethrus var uppdaterad på vad som sas och vad som hände. Knutby tror jag aldrig hade hänt i den tiden. Det är inte så att jag tycker att det var ett bra system men det var ett system. Problemet efter Pethrus har det inte funnits någon självklar ledare som vågat ta den rollen. Nu bygger man ett centralorgan istället som ska kunna rensa ut. Jag hoppas verkligen att det får bli bra.

Jag tror alltså inte att det handlar om en renhetsfråga utan mer om rädsla för något annat. Det handlar inte om fostran utan om utfrysning. I rädsla för det andra så undviker man det hela istället. Jag tror inte som Stig Öberg att detta sätt skulle bli mycket bättre pga själavård. Däremot tror jag att församlingarna har blivit allt för terpeutiska med tanke på att alla predikningar låter som Dr Phil på svenska med några bibelcitat.

Kan hålla med Kolportörens fråga om varför det blir så hårt när det handlar om Kristna syskon. Har väldigt svårt att identifiera Kristus i allt.