söndag 15 mars 2009

idag gick jag skrattande från kyrkan.

Det var på många sätt bra och nyttigt att jag gick till kyrkan idag. Men det som var absolut roligast var när jag lämnade kyrkan och slog på in musikspelare i mobilen. Jag trodde ljudet skulle komma i mitt headset men strömmade ut och förvånade alla söndags promenerare. Jag fick nog Carlskyrkan att framstå som en sekt.

Varför? På vägen till kyrkan lyssnade jag på Daniel Johnstons mästerverk 1990. När jag kom fram till kyrkan hade jag kommit fram till låten Don't Play Cards With Satan. När jag slog på mobilen där utanför kyrkan så var det i sluten av låten då han skriker ut Satan ett flertal gånger.

Don't play cards with Satan
He'll deal you an awful hand
Don't play cards with Satan
He'll deal you an awful hand
(please believe me)
Did I ever stop and tell you
I am a desperate man
A desperate man

Take it

SATAN! SATAN! SATAN!


Jag gillar hans otroliga enkelhet. Det är bara pang på. Men för dom stakars söndags motionärerna kanske det blev lite för dramatiskt.