Har hittat en underbar sida där man har lite udda filmer. Sånt som väldigt många inte har sett eller vill se. Jag är helt förvissad om att det är där man hittar det allra bästa. Fick för mig att söka igenom deras kristna utbud och stötte på detta underbara ord Christploitation. Det är en variation av Blaxplotation fast med kristen kultur istället för svart.
Men det ligger ju betydligt mer i ordet än så. att exploatera Kristus. Det är egentligen fruktansvärt men det känns så underbart med ett nytt ord att sätta namn på den kristna ångesten över att allt inte är som det var eller som det ska vara.
this is real christploitation:
det här också:
torsdag 28 augusti 2008
tisdag 26 augusti 2008
If we received a warning call, would we change at all?
Jag sitter nu efter att haft ett hjärtligt att samtal med en vän. Vi brukar ofta fundera på vad vi i hela världen håller på med. Vart är man på väg egentligen. Har på senare tid lyssnat på Adem, han har en brilljant låt som heter warning call:
Jag vet inte känns som att jag inte riktigt kommer dit jag vill. När man försöker förklara varför så är det helt omöjligt att det inte blir en ursäkt ett försvar. Jag blir alltid ett offer för den fallna världen. När ska jag ta ansvar för att alltings kukighet. Jag är ju inte frikopplad, det hjälper ju inte att skälla på nån annan. Att hitta en riktning dit man är på väg. Som kristen har man ju Gud som något slags mål. Men hur ska jag komma dit?
Förut ville jag dö, sen ville jag fly, nu vill jag bara vidare. Det svåra med att ta tjuren i hornen handlar om att först bestämma sig om vad som är tjuren vad som är hornen och vad man ska göra när man väl tagit tag i dom. För att våga vilja nått måste jag våga ta mig själv på allvar. Det är jag nog inte beredd ännu. Finns det inget enklare sätt?
If they found a tube in outer space
And no-one knew who put it there.
If they looked inside and
Found out they’d lived lonely lives,
Followed by a lonesome death
They sent it hoping we would learn
They blew it here with their final breath.
They made a list of their mistakes-
It looked a lot like ours.
If it happened, do you think we’d learn?
Do you think we’d learn?
Förut ville jag dö, sen ville jag fly, nu vill jag bara vidare. Det svåra med att ta tjuren i hornen handlar om att först bestämma sig om vad som är tjuren vad som är hornen och vad man ska göra när man väl tagit tag i dom. För att våga vilja nått måste jag våga ta mig själv på allvar. Det är jag nog inte beredd ännu. Finns det inget enklare sätt?
måndag 11 augusti 2008
Vem behöver kyrkan?
Var på ett pingstmöte i söndags. Det var tillräckligt kort för att jag ska komma ihåg vad predikan handlade om. Den handlade om Gud, Jesus, Kyrkan, okristna och varför folk slutar gå i kyrkan.
Det som slog mig var att början av predikan handlade om hur man blir kristen och hur enkelt det borde vara. Pastorn talade om hans stug grannar som han trodde snart skulle bli kristna. Han trodde inte dom skulle bli pingstvänner utan kristna. Han sa dock aldrig vilken annan församling han trodde dom skulle tillhöra utan jag tolkade det som att han menade att dom aldrig kommer ha en församlingstillhörighet. Lite senare i predikan kommer han son upp och håller ett vittnesbörd om hur han fick vittna för en arbetskompis. Han sa att han ville ge honom något som han kunde använda i vardagen. Det han underströk var att man inte behöver göra några ritualer och så utan det handlar bara om dig och Gud. Pastorn fortsätter med likande poänger. Fram tills han helt plötsligt gör en total omvändning och börjar predika om hur tråkigt det är att församlingarna krymper.
Och plötsligt slog det mig att det är ju just därför församlingarna krymper. Jag har nästan blivit hjärntvättad med sådana predikningar. Sådana som säger att det är bara du och Gud som gäller, det finns inga måsten osv. Det är ju heresi. Klart det finns måsten, klart att det är mer än bara jag Gud som kristendom handlar om. Om man predikar varför församlingen är av underordnad vikt tycker inte jag att man ska klaga när folk slutar komma. Vi kan inte predika att församlingen är nått slags mänskligt påfund nått valbart alternativ till det viktiga.
Den klassiska teologin säger ju att Gud vill kyrkan, Kyrkan är en del av Guds frälsningsplan för världen. Det är början av Guds rike som är här men ändå inte. Det är ju klart att det är tråkigt att mindre folk går i kyrkan men vi får ju skylla oss själva.
God is killing the church and we goddamn deserves it som Hauerwas sa en gång.
Det som slog mig var att början av predikan handlade om hur man blir kristen och hur enkelt det borde vara. Pastorn talade om hans stug grannar som han trodde snart skulle bli kristna. Han trodde inte dom skulle bli pingstvänner utan kristna. Han sa dock aldrig vilken annan församling han trodde dom skulle tillhöra utan jag tolkade det som att han menade att dom aldrig kommer ha en församlingstillhörighet. Lite senare i predikan kommer han son upp och håller ett vittnesbörd om hur han fick vittna för en arbetskompis. Han sa att han ville ge honom något som han kunde använda i vardagen. Det han underströk var att man inte behöver göra några ritualer och så utan det handlar bara om dig och Gud. Pastorn fortsätter med likande poänger. Fram tills han helt plötsligt gör en total omvändning och börjar predika om hur tråkigt det är att församlingarna krymper.
Och plötsligt slog det mig att det är ju just därför församlingarna krymper. Jag har nästan blivit hjärntvättad med sådana predikningar. Sådana som säger att det är bara du och Gud som gäller, det finns inga måsten osv. Det är ju heresi. Klart det finns måsten, klart att det är mer än bara jag Gud som kristendom handlar om. Om man predikar varför församlingen är av underordnad vikt tycker inte jag att man ska klaga när folk slutar komma. Vi kan inte predika att församlingen är nått slags mänskligt påfund nått valbart alternativ till det viktiga.
Den klassiska teologin säger ju att Gud vill kyrkan, Kyrkan är en del av Guds frälsningsplan för världen. Det är början av Guds rike som är här men ändå inte. Det är ju klart att det är tråkigt att mindre folk går i kyrkan men vi får ju skylla oss själva.
God is killing the church and we goddamn deserves it som Hauerwas sa en gång.
lördag 2 augusti 2008
Det allmänna och specifika
Ibland spontan filosoferar jag. Lite som en gatufilosof. Det vore soft om man kunde försörja sig på det i en storstad. Skulle nog välja Köpenhamn som är en ruskigt soft stad. Anyway det senaste jag spontan filosoferade om var det specifika och det allmänna. Just då handlade det om kåteheten och var adresserat till min vän so kallas av vissa för skökan. Men efter ett tag insåg jag att det resonemanget fungerar väldigt bra på talet om Gud.
En gång i tiden i ett helt annat land var jag på en exegetik lektion om skapelsen. Det var otroligt spännande mest för att i klassen fanns det som som var HC bokstavstroende och menade att lärarens argument ledde till att ungdomar tog livet av sig. Jag som kommer från ett sjukt sekulärt land och fån en tradition av fundamentalism insåg att deras diskussion var ganska roande. Framför allt var läraren en av dom bästa jag haft och helt briljant i sin utläggning.
Anyway hans poäng var att det var två skapelse berättelser. En där man använde Javhe och en där dom använde Elohim. Han menade att ingen duktig exeget trodde längre att detta berodde på att det var två olika källor, att det skulle vara två olika Gudar som man satt ihop i en. Nej utan att det var två olika beskrivningar på samma Gud. Jahve var Israels Gud, den specifika. Elohim är den Guden som är allhärskande och som alla ställs till svars inför även babylonierna, den allmänna. Det är alltså inte två olika Gudar men uttrycken har olika funktioner. Ungefär som att det är bara dina familje medlemmar som kallar pappa för pappa så är det bara israeliterna som kallar Gud för Jahve. Elohim var dock påminnelsen om att Gud är Gud för alla. Detta märker man i de olika skapelse berättelserna.
Problemet som jag ser det är att vi ofta svalt den naturliga teologin. Oftast för att den funkat bäst med den typ av apologetik vi har haft i Sverige. Den naturliga Teologin leder endast fram till den allmänna Guden. Den allmänna Guden är inte nödvändigtvis Gud med oss. Den specifika Guden är specifik för att den valt sig att visa sig för oss, att uppenbara sig genom Jesus. Det här är skillnaden. Den allmänna Guden behöver inte vara den specifika men den specifik är den allmänna. Man måste alltså börja med den specifika. Det allmänna är inte helt ointressant men det blir konstigt och definitivt farligt om man inte börjar i det specifika. Det är det specifika som bestämmer det allmänna aldrig tvärtom.
Det farliga med att göra det allmänna till det viktiga ser vi världshistorien speciellt i europa dom första 50 åren på 1900 talet och ännu mer nere i Sydafrika under hela apartheidregimen. Där man kunde göra Gud så pass allmän att Jesus uppenbarelse av Gud blir mer ett undantag än det viktiga. Gud blir nationens, framgången och maktens Gud istället för den som dog likt en rövare på ett kors och uppstod igen för att han älskar så gränslöst och vill ge upprättelse åt dom som behöver det. Gud uppenbarad genom Jesus Kristus kan man inte göra till sin egen Gud. Det är en Gud som inte tillåter sig underordnas makten och en Gud som vägrar korrumpera sig för att få framgång.
Så låt oss vara specifika i våra kristna liv.
En gång i tiden i ett helt annat land var jag på en exegetik lektion om skapelsen. Det var otroligt spännande mest för att i klassen fanns det som som var HC bokstavstroende och menade att lärarens argument ledde till att ungdomar tog livet av sig. Jag som kommer från ett sjukt sekulärt land och fån en tradition av fundamentalism insåg att deras diskussion var ganska roande. Framför allt var läraren en av dom bästa jag haft och helt briljant i sin utläggning.
Anyway hans poäng var att det var två skapelse berättelser. En där man använde Javhe och en där dom använde Elohim. Han menade att ingen duktig exeget trodde längre att detta berodde på att det var två olika källor, att det skulle vara två olika Gudar som man satt ihop i en. Nej utan att det var två olika beskrivningar på samma Gud. Jahve var Israels Gud, den specifika. Elohim är den Guden som är allhärskande och som alla ställs till svars inför även babylonierna, den allmänna. Det är alltså inte två olika Gudar men uttrycken har olika funktioner. Ungefär som att det är bara dina familje medlemmar som kallar pappa för pappa så är det bara israeliterna som kallar Gud för Jahve. Elohim var dock påminnelsen om att Gud är Gud för alla. Detta märker man i de olika skapelse berättelserna.
Problemet som jag ser det är att vi ofta svalt den naturliga teologin. Oftast för att den funkat bäst med den typ av apologetik vi har haft i Sverige. Den naturliga Teologin leder endast fram till den allmänna Guden. Den allmänna Guden är inte nödvändigtvis Gud med oss. Den specifika Guden är specifik för att den valt sig att visa sig för oss, att uppenbara sig genom Jesus. Det här är skillnaden. Den allmänna Guden behöver inte vara den specifika men den specifik är den allmänna. Man måste alltså börja med den specifika. Det allmänna är inte helt ointressant men det blir konstigt och definitivt farligt om man inte börjar i det specifika. Det är det specifika som bestämmer det allmänna aldrig tvärtom.
Det farliga med att göra det allmänna till det viktiga ser vi världshistorien speciellt i europa dom första 50 åren på 1900 talet och ännu mer nere i Sydafrika under hela apartheidregimen. Där man kunde göra Gud så pass allmän att Jesus uppenbarelse av Gud blir mer ett undantag än det viktiga. Gud blir nationens, framgången och maktens Gud istället för den som dog likt en rövare på ett kors och uppstod igen för att han älskar så gränslöst och vill ge upprättelse åt dom som behöver det. Gud uppenbarad genom Jesus Kristus kan man inte göra till sin egen Gud. Det är en Gud som inte tillåter sig underordnas makten och en Gud som vägrar korrumpera sig för att få framgång.
Så låt oss vara specifika i våra kristna liv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
