"Att logiskt vilja förklara hur synden kommit in i världen är en dumhet som endast kan falla människor in, vilka är löjligt angelägna om att få en förklaring."
Sören Kierkegaard - Begreppet ångest sid. 62
fredag 17 april 2009
jag håller med kierkegaard
söndag 15 mars 2009
idag gick jag skrattande från kyrkan.
Det var på många sätt bra och nyttigt att jag gick till kyrkan idag. Men det som var absolut roligast var när jag lämnade kyrkan och slog på in musikspelare i mobilen. Jag trodde ljudet skulle komma i mitt headset men strömmade ut och förvånade alla söndags promenerare. Jag fick nog Carlskyrkan att framstå som en sekt.
Varför? På vägen till kyrkan lyssnade jag på Daniel Johnstons mästerverk 1990. När jag kom fram till kyrkan hade jag kommit fram till låten Don't Play Cards With Satan. När jag slog på mobilen där utanför kyrkan så var det i sluten av låten då han skriker ut Satan ett flertal gånger.
Jag gillar hans otroliga enkelhet. Det är bara pang på. Men för dom stakars söndags motionärerna kanske det blev lite för dramatiskt.
Varför? På vägen till kyrkan lyssnade jag på Daniel Johnstons mästerverk 1990. När jag kom fram till kyrkan hade jag kommit fram till låten Don't Play Cards With Satan. När jag slog på mobilen där utanför kyrkan så var det i sluten av låten då han skriker ut Satan ett flertal gånger.
Don't play cards with Satan
He'll deal you an awful hand
Don't play cards with Satan
He'll deal you an awful hand
(please believe me)
Did I ever stop and tell you
I am a desperate man
A desperate manTake it
SATAN! SATAN! SATAN!
Jag gillar hans otroliga enkelhet. Det är bara pang på. Men för dom stakars söndags motionärerna kanske det blev lite för dramatiskt.
fredag 13 februari 2009
att vara kyrka
Kyrkoflykten har varit ett tema i dagen 1 2 3 4 och på många bloggar den senaste tiden. Tänkte bara skriva av mig mina tankar. Det var Jaktlunds senaste inlägg om det som fick mig att gå igång men läs även detta. Med hans position har an blivit en av dom viktigaste teologerna i Pingst och det är spännande.
Det första och kanske största problemet är att församlingen predikar och undervisar mot sig själv. Nästan all undervisning jag hört i min älskade pingströrelse om församlingen jobbar emot den. Förmodligen helt omedvetet. Men efter som man lyft ut saker som bön, bibeläsning (när senast hörde du ett stycke ur Bibeln läsas och inte bara ett kort citat eller en komiska parafras?) och tro på det personliga planet så blir församlingen inte bärare av dessa saker utan ett skönt skydd mot den hemsak världen. Du är själv ansvarig för din bön din tro och din bibeläsning. Nästan all undervisning jag har hört går ut på att hjälpa dig klara av detta eller att du ska bli bättre på att vinna människor till Gud. Problemet är att detta är församlingens uppgift.
Jag upplevde det tydligt när jag gick på gymnasiet att jag aldrig skulle kunna ta mina okristna vänner till min församling. Varför? För att jag skulle aldrig kunna motivera varför vi gjorde som vi gjorde och sa som vi sa. Jag var trygg i min egen tro men var helt viss om att någon utanför inte skulle ha samma överseende med den konstiga kulturen som inte riktigt kunde motiveras. Samtidigt blev jag matad av undervisning om hur dålig kristen jag var för att JAG inte frälste min klasskamrater. Dom flesta kristna hade inte okristna vänner utan man hade frälsningobjekt. Det är inte konstigt att man blir less på ett sammanhang som ena stunden undervisar att du ska klara dig själv och andra stunden fördömer dig för att du försöker göra det.
Ett närliggande problem till detta är den tysta frikyrkotukten. Man snackar bakom ryggar och försöker förändra personen på rätt väg utan att fråga hur personen i fråga ens mår. Detta kan får helt djävulska uttryck och leda till fruktansvärda sår. Detta beror nog på en konflikträdsla som inte är bra. Vi måste kunna vara öppna med problem och kunna hjälpa varandra på ett skysst sätt. Men det är svårt i ett sammanhang om länge betonat att man är perfekt efter man döpt sig. Sen så är det fruktansvärt att man inte tar itu med saker som faktiskt går fel i tex lederskapet. Det är hela församlingen angelägenhet...
Stefan Swärd talade väl om Hillsong som ett fint tecken i strömmen av kyrkoflykt. Jag blev sur. Jag känner många som går till Hillsong Sthlm så jag vet att det är många som uppskattar den församlingen (det är inte personerna som går dit jag misstror). Men jag vet också att dom som går dit är inte samma personer som jag möter i utkanten av kyrkan. Hillsong Sthlm är en happy clapper församling. Det går inte annat. Hela deras uttryck bara skriker var glad för Kristus ska göra dig rik. Det är ju rätt många som flyttar in till dom större städerna därför har dom alltid en tillströmning av framförallt ungdomar. Jag tror inte Hillsong Sthlm tilldrar sig någon större mängd nytt eller nygammalt folk.
Angående hur man får tänka och hur man bör tänka kritiskt har jag inte tid att kommentera kanske någon annan gång. Ska nog köra till Sundsvall snart...
Det första och kanske största problemet är att församlingen predikar och undervisar mot sig själv. Nästan all undervisning jag hört i min älskade pingströrelse om församlingen jobbar emot den. Förmodligen helt omedvetet. Men efter som man lyft ut saker som bön, bibeläsning (när senast hörde du ett stycke ur Bibeln läsas och inte bara ett kort citat eller en komiska parafras?) och tro på det personliga planet så blir församlingen inte bärare av dessa saker utan ett skönt skydd mot den hemsak världen. Du är själv ansvarig för din bön din tro och din bibeläsning. Nästan all undervisning jag har hört går ut på att hjälpa dig klara av detta eller att du ska bli bättre på att vinna människor till Gud. Problemet är att detta är församlingens uppgift.
Jag upplevde det tydligt när jag gick på gymnasiet att jag aldrig skulle kunna ta mina okristna vänner till min församling. Varför? För att jag skulle aldrig kunna motivera varför vi gjorde som vi gjorde och sa som vi sa. Jag var trygg i min egen tro men var helt viss om att någon utanför inte skulle ha samma överseende med den konstiga kulturen som inte riktigt kunde motiveras. Samtidigt blev jag matad av undervisning om hur dålig kristen jag var för att JAG inte frälste min klasskamrater. Dom flesta kristna hade inte okristna vänner utan man hade frälsningobjekt. Det är inte konstigt att man blir less på ett sammanhang som ena stunden undervisar att du ska klara dig själv och andra stunden fördömer dig för att du försöker göra det.
Ett närliggande problem till detta är den tysta frikyrkotukten. Man snackar bakom ryggar och försöker förändra personen på rätt väg utan att fråga hur personen i fråga ens mår. Detta kan får helt djävulska uttryck och leda till fruktansvärda sår. Detta beror nog på en konflikträdsla som inte är bra. Vi måste kunna vara öppna med problem och kunna hjälpa varandra på ett skysst sätt. Men det är svårt i ett sammanhang om länge betonat att man är perfekt efter man döpt sig. Sen så är det fruktansvärt att man inte tar itu med saker som faktiskt går fel i tex lederskapet. Det är hela församlingen angelägenhet...
Stefan Swärd talade väl om Hillsong som ett fint tecken i strömmen av kyrkoflykt. Jag blev sur. Jag känner många som går till Hillsong Sthlm så jag vet att det är många som uppskattar den församlingen (det är inte personerna som går dit jag misstror). Men jag vet också att dom som går dit är inte samma personer som jag möter i utkanten av kyrkan. Hillsong Sthlm är en happy clapper församling. Det går inte annat. Hela deras uttryck bara skriker var glad för Kristus ska göra dig rik. Det är ju rätt många som flyttar in till dom större städerna därför har dom alltid en tillströmning av framförallt ungdomar. Jag tror inte Hillsong Sthlm tilldrar sig någon större mängd nytt eller nygammalt folk.
Angående hur man får tänka och hur man bör tänka kritiskt har jag inte tid att kommentera kanske någon annan gång. Ska nog köra till Sundsvall snart...
onsdag 11 februari 2009
dagens Sven Lidman
Ha vi inte all stått förbittrade över disproportionen - bristen på överensstämmelse - mellan gärnings korthet och följdernas oändliga längd. Det tog fem sekunder att snatta i kassan - fem år efter åt våndas du ännu under följderna. Det kanske var fem minuters eller fem timmars eller kanske fem dagars lust och rus och galenskap - och följderna ha följt dig ett helt liv igenom. - Ingen Lurar Gud s. 242
en bonus:
Jag har ibland i missmodiga stunder sagt mig själv så här: pingströrelsen har förlorat sin oskuld, den har förlorat den första kärleken. - Ingen Lurar Gud s. 28
torsdag 25 december 2008
Läste idag på dagen.se:
Det är många saker som är roligt med denna. En gammal kåkfarare som blir en duktig säljare av kristna videokassetter låter ju nästan som ett vittnesbörd. Att det sedan visar sig att dom vill sälja gamla videoband som dom har piratkopierat över får någon slags känsla av 80 tals komedi. Det faktum att Polisen blir inkallad gör det hela ännu mer farsartat. Men kanske det roligaste av allt är att familjen i fråga inte ens har Vhs spelare. Kristna Videobiblioteket bör nog se över tekniken om dom ska gå en ljus framtid till mötes.
Två män påstår sig stå bakom norrlandsavdelningen. Den ena uppger att han har ett förflutet som kriminell och missbrukare, men att han nu är en av företagets effektivaste säljare och den som också gör hembesöken. Kassetterna har ursprungligen haft ett annat innehåll, men har spelats över med nytt material och försetts med ny titel.
Det är många saker som är roligt med denna. En gammal kåkfarare som blir en duktig säljare av kristna videokassetter låter ju nästan som ett vittnesbörd. Att det sedan visar sig att dom vill sälja gamla videoband som dom har piratkopierat över får någon slags känsla av 80 tals komedi. Det faktum att Polisen blir inkallad gör det hela ännu mer farsartat. Men kanske det roligaste av allt är att familjen i fråga inte ens har Vhs spelare. Kristna Videobiblioteket bör nog se över tekniken om dom ska gå en ljus framtid till mötes.
tisdag 23 december 2008
torsdag 18 december 2008
min barndoms jesus
Har dom senaste dagarna tänkt på en söndagsskolelektion som jag var på en gång i mina yngre dagar. Vi pratade om julen. Så här sa fröken som undervisade:(fritt ur minnet såklart)
-Jesus fyller år på julafton, men Jesus vill inte ha några födelsedagspresenter utan han sa att han vill att vi ger dom till varandra istället.Anledning till att jag la det på minnet var för att jag tyckte Jesus var en skysst snubbe. Att jag senare insåg att fröken tagit lite friheter i julevangeliet ledde inte till någon större kris. Undrar dock om hon verkligen trodde på det själv. Hur om helst tåls det att tänka på när man handlar julklappar att Jesus ville det...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
